Följ med på ett besök till OSA halvön ”den biologiskt mest intensiva platsen på jorden”

torkild
2 jan. 2023
4 min läsning

OSA halvön och Corcovado nationalpark består av 1 200 km2 regnskog. Nationalparken skyddar en av de få återstående tropiska låglandsregnskogarna i världen. Här lever den utrotningshotade centralamerikanska tapiren och även ett mindre bestånd av den sällsynta harpyjan. I djungelns floder och laguner finns bland annat spetskrokodiler, glasögonkajmaner och tjurhajar. Corcovado är också hemvist för jaguar och flera andra kattdjur, däribland ozelot, margay, jaguarundi och puma. Andra däggdjur som kan ses i parken är sengångare, pekarisvin, nordlig tamandua och silkesmyrslok. Här finns också alla Costa Ricas fyra aparter (rödryggad dödskalleapa, capucinapa, mantelvrålapa och röd spindelapa). Även pilgiftsgrodor och ett flertal ormarter är vanliga här. Det rika djurlivet kan delvis förklaras av den varierade vegetationen som utgörs av bland annat bergsskog, molnskog, palmträsk och mangrove, och som tillsammans innehåller över 500 trädarter!

Det finnes fyra sätt att ta sig dit, via en ”dirt road” genom djungels som kräver en robust 4x4 bil, båt på floden Sierpe, alternativt flyg. Med packning och hund valde vi ta bilen, vilket var en spännande upplevelse som kom att bjuda på lite oväntade svårigheter.

Från Uvita där vi bor tog vi oss en timmes bilfärd ned till flodstaden Sierpe. Målet för oss var att ta oss med bil till den lilla sömniga landsbyn ”Drake Bay” som ligger isolerad längst ut på OSA halvön, basen för att utforska nationalparken

OSA Halvön och Corcovado Nationalpark

I stället för båt ville testa att ta oss genom djungeln med vår 4x4 Mahindra pick up, vilket inbär att från flodsamhället Sierpe fick anlita en rostig pråm för att transportera bilen över floden. Efter att ha konsulterat flera instanser angående vägens skick, fick vi grönt ljus. Under regnsäsongen som varar in i början av december är vägen inte framkomlig. Efter ett tag hittade vi färje-killen som ansvarade för pråmen, för 70 kronor fraktade han oss och bilen över floden, det är nog den mest primitiva bilfärja vi sätt.

Privat "bilfärjan över floden

Gissar det inte var många turer per dag han fick uppdrag att köra över. På andra sidan floden började vår ”dirt road” till Drake Bay. ”Grusvägen” var till en början mycket bättre skick än vad vi förväntade oss, men efter ett tag blev vägen allt sämre. Resan på ca 50 km skulle visa sig ta hela dagen i anspråk. Här har vi ingen mobiltäckning och inte tillgång till internetkarta att gå efter, inga skyltar, vilket gjorde att vi tidvis undrade om vi kört rätt. Inga människor eller andra fordon att se. Efter ett par timmars gick vägen genom en flod, vi tog fart och bilen klarade vattnet galant, trodde vi, tills Kristina ropar ”Punka! Ingen rolig nyhet mitt inne i djungel där vi får testa våra färdigheter att få loss reservdäcket under bilen, lossa muttrar, och hissa upp bilen med domkraft som inte lyfte bilen högt nog, bristfälliga instruktioner hur man skulle göra mm….

Korsa floden gick fint, men vi fick punktering!

Som tur var lyckades vi till slut att byta däck, och med 2 timmars försening fortsatte färden, med en viss oro… skulle reservdäcket klara av den steniga vägen? Om inte, skulle vi få ytterligare punka, vad göra då med flera mil till närmaste samhälle? bärgningshjälp var inte att tänka på. Men vi klarade oss, efter 5 timmars färd kom vi slutligen fram till familjen vi skulle bo hos i Drake Bay, och hoppades hitta någon som kunde laga vårt däck. Som alltid, upplever vi en stor hjälpsamhet bland befolkningen här vid problem, och efter ett par tips hamnade vi i ett "hemma" garage hos en kille som genast fixade punkan med ett stort smil och en Pura Vida hälsning.

Att vi befinner oss på en liten håla långt från infrastruktur märktes på flera sätt, här är bild på ortens enda bensinstation, där man fyller sin bil från mackens bensindunkar.

Många av ortens hotell som ligger utspridda längs drake Bay är "off grid", vårt hotell hade en generator som gick på eftermiddagen, för att kiunna ladda vår telefon eller koppla upp oss på nätet. Vi stannade endast 4 dagar och nosade bara på OSA halvöns fantastiska natur, makalösa träd, stränder och djurliv runt knutarna. Den täta djungeln gör det svårt att hitta och se djuren utan en guide. Vi gjorde en natt-tur med guide och fick se djur som man inte så

Drake Bay "Bensinstation"

lätt ser dagtid, allt från ormar till grodor. Nedan några bilder från vår vistelse......

Mysig kille på besök där vi bodde, Vår hund Smilla blev tokig vid mötet!

Costa Rica har 193 arter av Grodor, den ena mera färggrann än den andra. Några är supergiftiga, giftet använts av urbefolkningen i jakt - där man doppade pilarna i grod giftet. Här den makalöse" red-eyed tree frog" vi såg på vår natt-utflykt.

Ett träd täckt av hårda sylvassa nålar, dessa används av Amazonas indianer som pilar som doppas i grodgift för att bedöva bytet.

Vad kan vara mer ”alien” lik än ”the Glass frog” grodan med stora, utbuktande svarta ögon och grön genomskinlig hud...transparent hud, vilket du kan se dess ben och inre organ?

Den fantastiska glasgrodan är den mest underliga och känsligaste varelserna du hittar i den tropiska regnskog. De är faktiskt så ömtåliga att en direkt träff av en stor regndroppe kan räcka för att döda den!